höstdepressionen har verkligen satt igång. jag är deppig utan att egentligen ha en orsak. fast det är väl en massa olika små saker. jag vill bara gå i ide och vakna på upp den 9 februari när jag sitter på planet till thailand. så känns det just nu. är det någon där ute som kan förklara för mig varför det är såhär? varför man bli ledsen för minsta.
det är nu som jag ifrågasätter allt. varför är något som snurrar i huvudet hela tiden, vad det än gäller. jag vet inte vad jag vill.
jag känner mig fan ensam alltså.
jag behöver än vän som verkligen bryr sig. som ringer bara för att fråga hur det är. som alltid räknar med och tar med en som en självklarhet när man ska göra någonting, någon som verkligen, verkligen, verkligen bryr sig.
jag vet att jag har en massa vänner som bryr sig om mig. men just nu behöver jag en som bryr sig överdrivet mycket.
vet inte egentligen varför jag skriver detta här. känner mig oerhört patetisk och detta kommer väl antagligen raderas senare...




låten ger mig rysningar, den är hur bra som helst!