jag känner för att skriva av mig lite. kanske inte bästa stället att göra det på. men just nu skiter jag fullständigt i vem som läser det här.
jag har stått vid ett vägskäl i livet alldeles för länge, tiden har stått still. jag har varken vetat ut eller in. den senaste tiden har verkligen varit ett helvete. jag har tagit för mycket skit.
jag var tvungen att ta ett beslut, och jag valde att gå den väg som var bäst för mig själv. jag var tvungen att vara egoistisk. för det är bara mitt liv jag lever. jag måste göra det som får mig att må bra.
jag vet att den här första tiden kommer vara ett helvete. att jag kommer bete mig som ett psykfall. men det måste få vara så för att det ska bli bra igen. för det kommer det bli. det måste de.
jag kommer att vara tvungen att släppa taget och 2,5 år, att försöka glömma honom, han som jag spenderat nästan varenda dag med under den tiden.
jag är evigt tacksam för dessa åren med honom, för alla fina och underbara minnen som vi delar, för det gör vi verkligen och jag ångrar inte en enda sekund!
det är därför det här är så jävla svårt. att lägga allt bakom sig.

och jag behöver er, vänner! varenda kotte.
för jag klarar inte dethär själv.
det gör jag inte.
jag behöver er allesammans.
NU